Efter några veckors vilsenhet och avsaknad av rutiner, känner jag att det är dags att ta mig i kragen. Visst har jag tränat några gånger, och visst har det funnits rawfood i vardagen, men nu är det verkligen dags att försöka gaska upp sig. Imorgon blir det gymmet efter jobbet. Jag hade tänkt att handla, men det känns viktigare att släpa min lekamen till träningslokalen. Handla får jag göra på fredag. Då kommer förresten mina föräldrar hit. Vi hann inte ses eller prata så mycket nu i helgen, eftersom jag hade fullt upp med att tänka på begravningen och att träffa gamla vänner. Begravningen var jättefin, men det var också väldigt jobbigt... jag fick ont i huvudet av att gråta så mycket. Hur som helst var det sketaskoj att träffa gamla och nya vänner på festen som följde efter begravningen... Nä, nu får det vara nog med prat om begravning. 

 

Imorgon blir det rawpasta med pesto till lunch, och bovetet som ska bli rawghurt ligger i blöt. Så, som sagt, nu ska det banne mig tränas och käkas raw så att jag kanske till och med vågar ha linne på mig när vi drar till Barcelona över påsk. Det ska bli kul.

 

Jag ligger i sängen, i gästrummet som varit både mitt och mina syskons rum, hos mina föräldrar i Linköping och kan inte sova. Jag har varit vaken ett tag och har sovit dåligt inatt. Konstiga drömmar har besökt min sömn i flera veckor, men inatt var det extra konstigt. Jag förstår ju att det beror på att vi är i Linköping främst för att ta farväl av Jesper, men jag behöver verkligen sova. Jag är ju trött... 

 

Jag har försökt att inte känna efter och att hålla tillbaka känslor under de veckor som jag har jobbat sedan Jesper dog, men nu är det nog dags att släppa fram dem igen. Det verkar åtminstone min kropp tycka. Begravningen är kl 15 i eftermiddag och jag tycker verkligen att det känns jobbigt att tänka på den. Jag vill få det överstökat och gjort, samtidigt som jag verkligen vill vara "här och nu" för att kunna säga hej då på mitt sätt. Det kommer att bli fint. Och ledsamt. Men mest fint. Det har jag bestämt. 

 

Ikväll kommer jag att få träffa alla mina barndoms- och ungdomsvänner, då vi ska ha ett stort partaj till Jespers ära, och jag ser verkligen fram emot det. Gamla kontakter ska återupptas och nya ska knytas. Nu ska jag undersöka om det finns något sevärt på Netflix, och kanske försöka sova en stund till. Det känns lite mal placé med bilder på mat i det här läget, men jag slänger upp en ändå. Här kommer en bild på min lunchlåda från i torsdags.